Amanda Nunes är den fighter som tydligast visat vad total dominans i MMA faktiskt innebär. Hon byggde sitt arv utan att behöva förlita sig på hype eller kaos. I stället var det en teknisk bredd, fysisk styrka, taktisk disciplin och ett mentalt lugn som gjorde henne till den självklara referenspunkten för kvinnlig MMA under nästan ett decennium.
När hon pensionerade sig 2023 gjorde hon det som regerande mästare i UFC. Hon hade besegrat i princip alla stora namn i sin era, ofta på ett sätt som gjorde att det aldrig fanns någon tvekan om vem som var bäst. I diskussioner om historiens främsta kvinnliga fighters nämns hon inte som ett alternativ – hon nämns som utgångspunkt.
Snabbfakta om Amanda Nunes
- Fullständigt namn: Amanda Lourenço Nunes
- Född: 30 maj 1988
- Födelseort: Salvador, Bahia, Brasilien
- Nationalitet: Brasilien
- Smeknamn: “The Lioness”
- Längd: Cirka 173 cm
- Räckvidd: Cirka 175 cm
- Viktklasser: Bantamvikt och fjädervikt
- Proffsrecord MMA: 23 vinster – 5 förluster
- Vinster via knockout/TKO: 13
- Vinster via submission: 4
- Vinster via domslut: 6
- Förluster: Främst tidigt i karriären samt enstaka matcher på absolut toppnivå
- Titlar: UFC-mästare i bantamvikt och fjädervikt
- Titelförsvar: Flera i båda viktklasserna
- Organisationer: UFC, Strikeforce
- Gym: American Top Team, Florida
- Huvudtränare: Conan Silveira
- Bakgrund: Karate, boxning, brasiliansk jiu-jitsu
- Proffskarriär: 2008–2023
- Känd för: Kraftfull striking, klinchkontroll, effektiv ground and pound, hög fight IQ
Uppväxten i Salvador och grunden till hennes stil
Amanda Nunes växte upp i Salvador, en stad där fotboll dominerar men där kampsport alltid haft en närvaro. Hon började träna karate som barn, vilket tidigt gav henne disciplin, balans och timing. När hon senare gick över till boxning utvecklade hon den slagkraft som kom att bli ett av hennes främsta vapen.
Till skillnad från många andra brasilianska fighters dröjde det innan grapplingen tog över helt. När hon väl adderade brasiliansk jiu-jitsu gjorde hon det metodiskt, med fokus på kontroll snarare än spektakulära avslut. Kombinationen av hårda slag och trygghet på marken blev snabbt hennes signum.
Den ojämna starten och lärdomarna som formade henne
Nunes tidiga proffskarriär var långt ifrån perfekt. Hon vann matcher på ren kraft men förlorade också motstånd där konditionen brast eller där tempot blev för högt. Dessa matcher blev avgörande för hennes utveckling.
Hon insåg tidigt att hon behövde mer än rå aggressivitet. Flytten till American Top Team i Florida blev en tydlig vändpunkt. Där fick hon struktur, elitmotstånd i träningen och ett taktiskt ramverk som gjorde henne mer komplett för varje år som gick.
UFC-genombrottet och bantamviktstiteln
När Amanda Nunes etablerade sig i UFC blev utvecklingen snabb. Hon började läsa matcher bättre, valde sina lägen och kunde växla mellan press och tålamod på ett sätt som få andra klarade.
2016 tog hon bantamviktstiteln genom att besegra Miesha Tate via submission. Det var ett tydligt budskap till divisionen. Hon var inte bara en striker – hon var en komplett mästare. Efter titelvinsten följde flera försvar där hon inte bara vann, utan tog kontroll över divisionen.
Det som verkligen byggde Amanda Nunes arv var kvaliteten på hennes segrar.
- Ronda Rousey: Knockout i första ronden som markerade slutet på en era.
- Cris Cyborg: Brutal knockout i fjädervikt i en match få trodde hon skulle vinna.
- Holly Holm: Total kontroll och avslut via submission.
- Valentina Shevchenko: Två segrar mot en av sportens mest tekniska fighters.
Hon slog inte bara mästare – hon tog ifrån dem deras aura.
Här är några av hennes höjdpunkter:
Dubbelmästare och kontrollen över två divisioner
Att hålla två UFC-bälten samtidigt är i sig extremt ovanligt, men vägen dit är minst lika viktig som själva bedriften. För Amanda Nunes handlade det inte om att få ett extra bälte serverat, utan om att aktivt ta sig in i en ny viktklass och besegra den mest fruktade mästaren där.
När Nunes redan var etablerad och dominerande bantamviktsmästare valde hon att kliva upp till fjädervikt för att möta Cris Cyborg, en fighter som under flera år setts som närmast oslagbar. Cyborg hade byggt sitt rykte på brutal kraft, tidiga avslut och total dominans över sina motståndare. Många ifrågasatte beslutet och menade att Nunes tog en onödig risk genom att möta Cyborg i hennes naturliga viktklass.
Matchen blev dock ett tydligt ögonblick i MMA-historien. Nunes gick rakt in i slagväxlingar, matchade Cyborgs fysik och avslutade henne via knockout i första ronden. På några minuter hade hon inte bara vunnit fjäderviktsbältet, utan också krossat bilden av Cyborg som oslagbar. Där och då blev Amanda Nunes UFC-mästare i två viktklasser samtidigt.
Det som följde var ännu mer ovanligt. I stället för att snabbt lämna en av titlarna valde Nunes att försvara båda. I fjädervikten var utmanarna färre, vilket krävde tålamod och disciplin för att hålla divisionen legitim. I bantamvikten var situationen motsatt, med ständig konkurrens och nya namn som ville ta hennes plats.
Ändå lyckades hon navigera båda divisionerna parallellt. Hon anpassade träning, matchförberedelser och viktplanering utan att förlora sin fysiska fördel. Matcherna såg olika ut beroende på viktklass, men mönstret var detsamma. Hon tog initiativet tidigt, satte tempot och tvingade sina motståndare att spela efter hennes villkor.
Det var just detta som gjorde hennes dubbelmästarskap unikt. Det var inte ett symboliskt ögonblick eller en marknadsföringsidé, utan ett långvarigt tillstånd av kontroll över två separata divisioner. Amanda Nunes var inte bara dubbelmästare till namnet – hon bar båda bältena med samma auktoritet.
Förlusten mot Julianna Peña och det metodiska svaret
När Julianna Peña besegrade Amanda Nunes i december 2021 skakades hela MMA-världen. Det var inte bara en titel som bytte ägare, utan en berättelse om dominans som plötsligt fick en spricka. Nunes såg ur balans ut, tappade sitt vanliga lugn och blev pressad bakåt på ett sätt som sällan setts tidigare i hennes karriär. Förlusten via submission blev snabbt en av de största skrällarna i UFC:s historia.
Reaktionerna var omedelbara. Vissa ifrågasatte hennes motivation, andra pekade på överbelastning från att försvara två titlar parallellt. Men det som följde blev ett tydligt exempel på varför hon skiljde sig från andra mästare.
Inför returen mot Peña valde Nunes en helt annan approach. Hon gick tillbaka till grunderna, prioriterade kontroll och reducerade riskmoment. I stället för att jaga avslut från start byggde hon matchen systematiskt, rond för rond. Hon använde sin fysik för att neutralisera Peñas aggressivitet och sin erfarenhet för att styra var matchen utspelade sig.
Resultatet blev en ensidig titelmatch där Nunes tog tillbaka bältet genom ett enhälligt domslut. Det var inte en revansch fylld av dramatik eller kaos, utan ett tekniskt och mentalt ”statement”. Hon visade att förlusten inte var början på ett fall, utan en parentes i en annars konsekvent karriär.
Just detta avsnitt i hennes historia förstärkte snarare hennes arv. Hon föll, analyserade och korrigerade – utan att tappa sin identitet som fighter. Det är ofta där skillnaden mellan en bra mästare och en historisk mästare blir tydlig.
Livet utanför buren och rollen som förebild
Amanda Nunes är gift med tidigare UFC-fightern Nina Ansaroff, som själv tävlade på hög nivå i organisationen under flera år. Relationen mellan två aktiva fighters gav Nunes ett ovanligt perspektiv på både träning och karriär, där förståelsen för sportens krav fanns på båda sidor. När de senare fick barn förändrades prioriteringarna ytterligare, något Nunes varit öppen med i intervjuer.
Familjelivet gav henne ett tydligare avstånd till den ständiga press som följer med att vara mästare. Hon har beskrivit hur det hjälpte henne att hantera både vinster och förluster mer balanserat, och hur motivationen skiftade från att bevisa något till att prestera på ett hållbart sätt. Det gjorde henne inte mindre konkurrenskraftig, snarare mer fokuserad och kontrollerad i sina förberedelser.
Som offentlig person blev hon en förebild genom handling snarare än ord. Hon byggde aldrig sin karriär på provokationer eller högljudd trash talk, utan lät prestationerna tala. I en sport där konflikter ofta används som marknadsföring valde hon konsekvent bort det spåret. I stället präglades hennes framtoning av professionalism, respekt för motståndare och ett tydligt fokus på uppgiften.
Det bidrog till bilden av Amanda Nunes som en mästare som inte behövde skapa dramatik för att dominera. Hon gick in i buren, gjorde sitt jobb och lämnade den med resultatet i behåll. Just den hållningen gjorde henne till en stabil referenspunkt i en annars ofta kaotisk sport.
Comebacken – Amanda Nunes vs Kayla Harrison på UFC 324
Efter pensioneringen 2023 trodde många att Amanda Nunes karriär var avslutad. Men när Kayla Harrison tog steget in i UFC och snabbt etablerade sig i bantamvikten förändrades bilden.
Enligt uppgifter är Amanda Nunes nu planerad att göra comeback på UFC 324, där hon ställs mot Kayla Harrison i en match som redan beskrivs som en av de största i kvinnlig MMA-historia.
Matchen bär extra laddning eftersom de tidigare tränat tillsammans på American Top Team. Harrison kommer med sin bakgrund som tvåfaldig OS-guldmedaljör i judo och tidigare dominant mästare i PFL. Nunes kommer med erfarenheten, titlarna och vetskapen om vad som krävs på absolut högsta nivå.
För Nunes handlar comebacken inte om pengar eller uppmärksamhet. Den handlar om att möta den enda typen av utmaning som fortfarande betyder något.
FAQ
Vad är Amanda Nunes MMA-record?
Hon avslutade karriären med 23 vinster och 5 förluster.
Vilket gym tränade hon på?
Hon tränade huvudsakligen på American Top Team i Florida.
I vilka viktklasser var hon mästare?
Hon var UFC-mästare i bantamvikt och fjädervikt.
Varför gör hon comeback?
Matchen mot Kayla Harrison ses som den sista stora utmaningen som saknades i hennes karriär.
Ses hon som den bästa kvinnliga MMA-fightern genom tiderna?
Ja, av många betraktas hon som den främsta sett till meriter, motstånd och långvarig dominans.