Petr Yan är en av de få fighters som inte bara överlever tuffa år, utan kommer tillbaka från dem och blir bättre än tidigare. Under sin första tid i UFC såg han ut som den självklara arvtagaren till bantamviktens framtid. Sedan följde en period av förluster, kontroversiella domslut och en känsla av att han plötsligt inte längre var den dominerande kraft han tidigare varit. Men Yan gav sig aldrig.

I december på UFC 323 vände han tillbaka allt. Hans seger över Merab Dvalishvili blev inte bara en titelåterkomst, utan ett statement om att han fortfarande är en av världens mest kompletta fighters.

Snabbfakta

• Namn: Petr Evgenyevich Yan
• Smeknamn: “No Mercy”
• Född: 11 februari 1993 i Dudinka, Ryssland
• Nationalitet: Rysk
• Längd: 170 cm
• Viktklass: Bantamvikt
• Proffsfacit: 20 vinster, 5 förluster
• Matcher i UFC: 12
• Senaste match: Vinst mot Merab Dvalishvili, december 2025, enhälligt domslut
• Fightingstil: Boxningsorienterad striker med hög taktisk disciplin
• Träningscamp: Tiger Muay Thai & American Kickboxing Academy
• Tränare: Pavel Fedotov (huvudcoach) samt Amar Suloev (strategisk rådgivning tidigare i karriären)
• Bältesgrad i BJJ: Blått bälte
• Familj: Gift med Yulia Yan, två barn
• Debutår som proffs: 2013
• Tidigare titel: UFC bantamviktsmästare (2 gånger)
• Signaturförmåga: Pressfotarbete, kontringsboxning och detaljerad distanskontroll
• Kända rivaler: Aljamain Sterling, Cory Sandhagen, Merab Dvalishvili
• Ursprunglig idrott: Amatörboxning

Vägen som ledde honom till proffslivet

Uppväxten i norra Ryssland formade Yans mentalitet. Det kalla klimatet, de små samhällena och en kultur där idrott ofta var en väg ut skapade en miljö där hårt arbete var lika självklart som att andas. Boxningen blev tidigt en central del av hans liv. Han lärde sig rytm, precision och hur man styr tempot i en duell. Samtidigt formade sporten hans disciplin, hans kroppskontroll och hans förmåga att hålla sig lugn under press.

När han övergick till MMA insåg han snabbt att sporten passade honom perfekt. Han hade redan slagstyrkan och fotarbetet, men han lade till grappling, clincharbete och mer avancerade taktiska element. Han tävlade först i mindre ligor och regionala sammanhang där han ofta blev känd för sin förmåga att bryta ned sina motståndare bit för bit. Proffslivet kom därför naturligt. Det var inte ett hopp in i det okända – utan ett logiskt steg i en redan igångsatt utveckling.

UFC-genombrottet och den första eran som mästare

När Yan väl klev in i UFC gjorde han det som en extremt väl förberedd fighter. Han hade redan tacklat erfarna motståndare i andra organisationer och var snabb med att göra sig ett namn. Hans precision i striking, hans fotarbete och hans förmåga att röra sig in och ut ur distans gjorde att flera toppnamn hade svårt att läsa honom.

Han besegrade Urijah Faber i en match som blev en vändpunkt för hans popularitet. Publiken fick se en tekniskt slipad striker som kombinerade effektivitet med kyligt tålamod. Vinsten mot José Aldo gav honom bältet och etablerade honom som en av divisionens mest lovande mästare.

Men bältet skulle inte stanna länge hos honom den gången. En omtalad diskvalifikation mot Aljamain Sterling förändrade divisionen och skapade en långvarig rivalitet som följde honom i flera år. Förlusterna som kom efter det gjorde att många undrade om Yan hade nått sitt tak – men det hade han inte.

Här är några av hans höjdpunkter:

Resan tillbaka mot toppen

Många fighters hade brutits av en så turbulent period, men Yan valde att gå tillbaka till grunderna. Han analyserade sina svagheter, skruvade på detaljer och började förbättra allt från tempoväxlingar till nedtagningsförsvar. Istället för att jaga avslut började han bygga upp varje rond med större tydlighet.

Hans matcher under 2024 och 2025 visade en fighter som återigen hittat sin struktur. Han vann viktiga möten, återtog sin plats i rankingen och tystade de tvivlare som trodde att hans tid som toppnamn var över. När UFC till slut bokade returmötet mot Merab Dvalishvili var det inte som ett experiment – det var som ett möte mellan två av bantamviktens absoluta elit.

Titelmatchen i december 2025 – kvällen då Yan tog tillbaka bältet

Matchen på UFC 323 var en av årets mest analyserade. Dvalishvili är känd för sitt konstanta tempo, sin brottning och sin kondition som nästan aldrig tar slut. Yan visste att nyckeln låg i att kontrollera avståndet och neutralisera ingångarna – och det gjorde han.

Under de två första ronderna använde han noggrant fotarbete för att tvinga Dvalishvili att ta längre, osäkrare steg vid ingångarna. Varje gång Merab försökte krypa in för att etablera ett grepp möttes han av snabba, precisa träffar. I den tredje ronden började Yan styra tempot helt. Dvalishvilis press fortsatte, men träffarna blev renare och renare. Yan utnyttjade varje misstag och tog över fler och fler sekvenser.

I rond fyra och fem visade han professionalism. Han höll sig lugn, pressade i rätt lägen och undvek onödiga risker. Domslutet blev enhälligt – och Petr Yan stod som mästare igen. En av de mest imponerande återkomsterna i modern UFC-historia.

Matchfacit – Petr Yans record

• Totala matcher: 25
• Vinster: 20
• Förluster: 5
• Knockouts: 8
• Submissions: 1
• Domslutsvinster: 11
• Titelmatcher: 4
• Titlar: UFC bantamviktsmästare två gånger

Vad är nästa möjliga fight för Petr Yan?

Efter att ha återtagit bältet är det tre huvudkandidater som väntar honom. UFC vill ofta boka matcher där både stilar och marknadsföring passar deras större galor, och därför är det flera scenarion möjliga.

• Sean O’Malley: En stylistisk drömmatch där Yans disciplin möter O’Malleys kreativitet.
• Cory Sandhagen: Ett tekniskt toppmöte som fans länge velat se i en titelkontext.
• Aljamain Sterling: Rivaliteten är så stark att ett tredje möte nästan är oundvikligt.

Oavsett vem UFC väljer står Yan inför en titelperiod där varje match riskerar att bli en modern klassiker.

Vem är Petr Yan utanför buren?

Petr Yan är en intensiv och fokuserad fighter, men privat är han betydligt mer tillbakadragen. Hans fru, Yulia Yan, har varit en central del av hans liv långt innan UFC-dörrarna öppnades. Hon håller sig oftast undan rampljuset men är känd som den som stöttat honom genom hans tidiga kampsportssatsningar, genom resor i mindre regionala MMA-organisationer och hela vägen in i UFC:s mest pressade miljöer.

Tillsammans har de två barn, och Yan har flera gånger sagt att faderskapet förändrade hans sätt att se på både livet och karriären. Under träningslägren försöker han balansera tid med familjen och kraven som kommer med att ligga i världstoppen. Denna balans har enligt honom själv gjort honom mer stabil både mentalt och känslomässigt, vilket märks i hans senaste prestationer.

Vad framtiden kan innebära

Med bältet åter runt midjan befinner sig Petr Yan i ett nytt skede av sin karriär. Han är erfaren, han är taktiskt slipad och han är hungrig efter att stärka sitt arv. Divisionen är ett av UFC:s mest konkurrensutsatta segment, och varje nytt möte kommer kräva fullt fokus.

Men efter prestationen i december 2025 är det tydligt att Yan inte bara är tillbaka – han är en av de största utmanarna om att bli en av bantamviktens mest framgångsrika fighters genom tiderna.

Samarbetet mellan MMA Guru och Demetrious Johnson väckte stor uppmärksamhet när det lanserades. Johnson är en av historiens mest respekterade flugviktsmästare, medan Guru är en internetprofil som bygger sin kanal på reaktioner, analyser och en frispråkig stil som ofta leder till debatt. Tillsammans skapade de The Mighty Guru Show, en podcast som snabbt växte i popularitet.

Trots den lovande starten blev projektet kortvarigt. Under hösten 2025 valde Guru själv att lämna podden efter att både gamla och nya videoklipp började cirkulera och skapa omfattande kritik. Situationen gjorde det svårt för honom att fortsätta samarbetet, särskilt eftersom Johnson tränar nära flera fighters från Dagestan.

Snabb fakta om MMA Guru

• Namn: MMA Guru (verkligt namn inte offentligt känt)
• Nationalitet: Brittisk-kanadensisk
• Plattform: YouTube och livestreams
• Innehåll: Matchanalyser, reaktioner, breakdowns och längre pratvideor
• Stil: Frispråkig, direkt, sarkastisk och ofta provocerande
• Känd för: Sin egna podd ”THE MMA GURU”, podcasten The Mighty Guru Show med Demetrious Johnson
• Kontroverser: En ”Super Chat” gällande Chito Veras dotter, uttalanden om fighters från Dagestan som inavlade, konflikter med Jon Jones och Nina Drama
• Publik: Stor och lojal följarskara (398 000 prenumeranter på YouTube)
• Aktiv sedan: Slutet av 2010-talet
• Roll i MMA-medier: En av nätets mest omdiskuterade MMA-profiler

Bakgrunden till uppbrottet

Två dokumenterade händelser ligger bakom att Guru drog sig ur projektet.

Den första var ett klipp från 2019 som åter började cirkulera. Under en livestream läste Guru upp en Super Chat där tittaren hånade Marlon ”Chito” Veras dotter, som har en medfödd sjukdom. Donationen var formulerad som ett skämt, och Guru skrattade åt den. Vid den tiden reagerade få, men när klippet kom fram igen flera år senare togs det emot helt annorlunda. Många uppfattade det som känslokallt och respektlöst att han inte tog avstånd från kommentaren.

Den andra händelsen kom från en nyare livestream inför UFC 322. Där gjorde Guru uttalanden om fighters från Dagestan, och han antydde att de var inavlade. Uttalandet spreds snabbt och väckte kraftiga reaktioner. Eftersom Johnson själv tränar med dagestanska fighters reflekterades kritiken även på samarbetet. Många ansåg att Gurus ord satte Johnson i en svår position genom association.

När båda klippen började cirkulera samtidigt ökade trycket. Guru meddelade därefter att han själv valt att lämna podden och att The Mighty Guru Show var avslutad. Du kan se MMA Gurus reaktion om händelsen här (notera att den har en åldersgräns).

Tidslinje över händelseförloppet

MMA Guru och hans plats i MMA-medierna

MMA Guru har byggt en stor plattform genom YouTube. Han kombinerar matchanalyser och breakdowns med reaktioner, humor och ibland uttalanden som skapade debatt. Den här kombinationen har gjort honom till en av de mest sedda profilerna i MMA-världen utanför traditionella medier, där han lyckats skapa en egen nisch baserad på spontanitet och en väldigt direkt kommunikationsstil.

Trots att han inte är en del av något etablerat mediehus har han en publik som växer kontinuerligt. Hans sändningar lockar tittare som uppskattar en röst som inte filtreras av organisationer, PR-team eller marknadsstrategier. Just denna oberoende position gör att han kan prata om ämnen andra undviker – men det är också det som lett honom in i flera omtalade konflikter.

Kontroverserna som format hans rykte

1. Konflikten med Jon Jones

Guru har under flera år haft ett mycket spänt och uppmärksammat förhållande till Jon Jones. Det började med att Guru kritiserade Jones karriär utifrån de mest uppenbara punkterna: dopingfallen, avstängningarna och de upprepade juridiska incidenterna. Han ifrågasatte hur UFC hanterat Jones och menade att organisationen behandlat honom fördelaktigt trots återkommande problem.

Men konflikten tog en annan vändning när Guru började spekulera öppet om Jones privatliv. I flera videor påstod han att Jon Jones skulle vara homosexuell och att han ”gör allt han kan för att dölja det”. Detta är ett återkommande tema i Gurus material när han talar om Jones, och det har blivit en av de mest spridda och omdiskuterade anklagelserna han riktat mot någon fighter. Guru använder det som en del av sin retorik när han förklarar varför Jones enligt honom ”överkompenserar” i sin persona och sitt sätt att framstå i media.

Jones-fans har reagerat hårt på detta och menat att Guru går långt över gränsen genom att spekulera om någons sexualitet i negativ ton. Samtidigt har Guru fortsatt att producera videor där han tar upp ämnet tillsammans med sina vanliga kommentarer om doping och disciplinära händelser. Kombinationen av dessa påståenden har gjort konflikten till en central del av Gurus rykte och även bidragit till varför många uppfattar honom som en provokativ och kontroversiell röst inom MMA.

2. Super Chat-incidenten om Chito Veras dotter

I en livestream från 2019 läste Guru upp en Super Chat där avsändaren skämtade om att Marlon ”Chito” Vera skulle ha praktiserat sina huvudsparkningar på sin dotter, som har en medfödd sjukdom. Meddelandet syftade på henne genom uttrycket ”the special one”, och fortsatte med att hon inte föddes med sitt tillstånd utan ”blev så över tid”.

Guru skrattade åt donationen och gick vidare i sändningen utan att kritisera den.Vid den tiden upprörde det inte många, men när klippet återkom flera år senare togs det emot betydligt hårdare och blev en central del av kritiken mot honom.

3. Uttalandena om fighters från Dagestan

En annan stor kontrovers kom i samband med en livestream inför UFC 322, där Guru antydde att fighters från Dagestan är inavlade. Uttalandet fick snabb spridning och uppfattades som både grovt och fördomsfullt. Kritiken förstärktes ytterligare av att Demetrious Johnson – Gurus dåvarande poddpartner – tränar med flera fighters från Dagestan. Detta skapade en situation där Gurus ord fick direkta konsekvenser för deras gemensamma podcast.

4. Kritik från Nina Drama

Guru har även haft en öppen och långvarig konflikt med Nina Drama, en profil som blivit stor på sociala medier inom MMA-världen. Nina är känd för sina humoristiska intervjuer, sitt sätt att närma sig fighters på ett avslappnat sätt och för att ha byggt en publik som till stor del består av tonåringar och yngre tittare.

En av kärnpunkterna i konflikten är hennes tidigare medverkan i videor med Playboy. Kritiker menar att det skapar en komplicerad situation eftersom hennes största målgrupp är yngre följare, och Guru har upprepade gånger tagit upp detta i sina livestreams. Han har ifrågasatt om det är en lämplig kombination och använt detta som exempel på det han ser som dubbelmoral eller ”påverkaransvar” inom MMA-influencer-kulturen.

Nina Drama har å sin sida riktat skarp kritik mot Guru för hans sätt att tala om andra kreatörer och fighters. Hon har sagt att hans humor och formuleringar ofta glider över i personangrepp och att hans innehåll bidrar till en negativ stämning i MMA-communityt.

Hennes kritik gav debatten förnyad energi, inte minst eftersom hon själv är en central röst i sociala medier och har ett stort genomslag. Kombinationen av Gurus kommentarer om hennes varumärke och hennes kritik av hans tonalitet gjorde konflikten till en av de mest synliga och omtalade delarna av hans online-rykte.

5. Uttalanden om BJJ och träningskulturen

Guru har även retat upp stora delar av BJJ-communityn. Han har beskrivit brasiliansk jiu-jitsu som överskattat och talat nedlåtande om dess roll i modern MMA. Detta har lett till att tränare, utövare och fans svarat med både saklig kritik och frustration. Flera BJJ-profiler menar att Guru förenklat sporten och använder den som en källa till provokation.

En oberoende röst som fortsätter väcka reaktioner

Trots konflikterna har Guru fortsatt att växa som profil. Hans oberoende position – där han inte behöver förhålla sig till pressavdelningar eller organisationers förväntningar – ger honom ett utrymme som få andra har. Det är också det som gör honom så omdiskuterad. Vissa uppskattar att han säger saker andra undviker, medan andra upplever honom som respektlös och omdömeslös.

Oavsett vilken sida man står på råder det ingen tvekan om att MMA Guru är en av nätets mest inflytelserika röster inom MMA-kommentar. Han påverkar samtalet, driver debatter och fortsätter vara en central figur i sportens digitala landskap.

Varför historien blev så stor

Det är kombinationen av två världar som gör att detta uppbrott fortfarande diskuteras. Johnson står för disciplin, stabilitet och en genomtänkt profil. Guru står för spontanitet, konfrontation och internetkulturens obarmhärtiga tempo. När de började samarbeta blev kontrasten intressant. När de kontroversiella klippen dök upp blev kombinationen explosiv.

Trots att podden bara var aktiv under en kort period blev dess slut ett av årets mest omtalade händelser i MMA-medierna. Kombinationen av gammalt material, nya uttalanden och Gurus eget beslut att lämna projektet gjorde det till en historia som säger mycket om hur snabbt allt kan förändras i dagens digitala MMA-landskap.

Dana White’s Contender Series har på kort tid blivit en av de mest betydelsefulla rekryteringsplattformarna inom MMA. Sedan starten 2017 har serien fungerat som en språngbräda för nya fighters som drömmer om ett kontrakt med UFC. Här handlar det inte bara om att vinna – det handlar om att imponera. Dana White själv sitter ringside och avgör vilka som får chansen att ta steget in i världens största MMA-organisation.

Ett spektakel som sänts sedan sommaren 2017

Det första avsnittet sändes i juli 2017 och sedan dess har showen vuxit till att bli en central del av UFC:s ekosystem. Efter nio säsonger har hundratals fighters fått visa upp sig, och många har lyckats ta sig hela vägen till ett UFC-kontrakt.

Formatet är enkelt men effektivt: varje vecka går ett antal matcher i UFC Apex-arenan i Las Vegas, och efter varje kväll väljer Dana White vilka deltagare som imponerat tillräckligt för att få ett kontrakt. Det är ofta avslut, aggressivitet och karisma som väger tyngst – enbart vinst räcker sällan.

Under de första åtta säsongerna har över 75 evenemang genomförts och mer än 350 matcher gått av stapeln. Flera av dessa har resulterat i spektakulära avslut som spridits viralt i MMA-världen. Säsong 9, som pågår under 2025, har fortsatt leverera samma intensitet med en blandning av unga talanger, internationella namn och spektakulära avslut.

Här kan du titta på några av höjdpunkterna från säsong 9:

Kända fighters från Contender Series

Några av UFC:s största stjärnor har sitt ursprung i Dana White’s Contender Series.

• Sean O’Malley blev snabbt ett namn efter sin knockoutvinst i serien och har sedan dess utvecklats till en av UFC:s mest kända profiler och bantamviktsmästare.
• Jamahal Hill tog sig in via serien och blev sedermera UFC-mästare i lätt tungvikt.
• Jack Della Maddalena, Bo Nickal, Jailton Almeida och Geoff Neal är andra exempel på fighters som gått från okända prospects till världseliten via DWCS.

Serien har visat sig vara en effektiv väg in för fighters som annars kanske inte hade fått chansen. Många kommer från mindre organisationer och har på kort tid lyckats etablera sig i UFC-toppen.

Säsong 9 har redan bjudit på nya talanger som väckt uppmärksamhet. Levi Rodrigues och Marwan Rahiki säkrade sina kontrakt med övertygande prestationer, medan Juan Diaz gjorde ett av årets mest omtalade avslut med en spektakulär spinning back elbow. Dana White beskrev själv händelsen som ”en av de vildaste knockouterna i showens historia”.

Så fungerar upplägget i praktiken

Dana White’s Contender Series utspelar sig i UFC Apex i Las Vegas, i en mer intim miljö än vanliga galor. Varje kväll består av fyra till fem matcher där unga fighters får chansen att visa sig inför Dana White och hans matchmakers. De tittar inte bara på resultatet, utan även på hur underhållande och tekniskt imponerande prestationerna är. En dominerande vinst utan avslut kan ibland väga mindre än en riskfylld men spektakulär knockout.

Efter sista matchen delar Dana ut kontrakt på plats. Det sker spontant, ofta med korta motiveringar där han förklarar varför just dessa fighters får en chans i UFC. Ibland belönas alla vinnare, ibland ingen alls. Den oförutsägbarheten har blivit ett kännetecken för serien och bidrar till dess nerv.

Vägen till en plats i buren

Att ens bli utvald till Dana White’s Contender Series är en process som kan ta flera år. Fighters rekryteras av UFC:s matchmakers, ofta efter imponerande segrar i organisationer som Cage Warriors, Fury FC eller LFA. Det krävs inte bara en bra vinststatistik utan även avslut – knockouts och submissioner väger tungt.

När en fighter väl får chansen flygs de till Las Vegas, genomgår medicinska tester och väger in inför kameror. Dagen efter möter de sin motståndare i buren, med vetskapen om att en enda kväll kan förändra deras liv. Kamerateam följer deltagarna före och efter matcherna, vilket skapar personliga berättelser om drömmar, uppoffringar och pressen att prestera inför världens blickar.

Formatet som format framtida UFC-stjärnor

Till skillnad från The Ultimate Fighter, där deltagarna bor tillsammans och tävlar i ett turneringsupplägg, fokuserar DWCS helt på prestation i buren. Det är ett destillat av vad UFC vill se: underhållning, hunger och kämparglöd. Dana White har flera gånger sagt att serien handlar lika mycket om att hitta personligheter som fighters – karisma och publikfaktor väger tungt.

Det har gjort att showen lockar publik inte bara för matcherna, utan också för dramatiken kring vilka som får kontrakt. De spontana reaktionerna från Dana, ofta filmade direkt efter varje match, har blivit virala klipp i sig.

Den nya Paramount-dealen

UFC har nyligen tecknat ett enormt nytt medieavtal värt över sju miljarder dollar med Paramount och CBS, som ska börja gälla 2026. Det täcker samtliga UFC-galor, både numerade event och Fight Nights, och kommer innebära att Paramount+ blir den huvudsakliga plattformen för framtida sändningar.

Även om Dana White’s Contender Series inte formellt ingår i det första avtalet har Dana själv antytt att programmet kommer att flyttas till Paramount i samband med att avtalet träder i kraft. Det skulle innebära att serien lämnar ESPN, där den hittills sänts, för att integreras i samma medieekosystem som UFC:s övriga verksamhet.

Det är ett strategiskt steg som kan stärka DWCS ytterligare. Paramount har både streamingplattformar och ett globalt distributionsnät som gör det möjligt att nå fler tittare än tidigare. För UFC innebär det att hela varumärket samlas under samma tak, något som även kan öppna för nya produktionssamarbeten och dokumentärserier kring fighters som kommer fram via Contender Series.

Det spekuleras också i att Paramount vill använda showen som en inkörsport till sina egna sportproduktioner, på samma sätt som Netflix gjort med Formula 1: Drive to Survive. En framtida dokumentärserie om DWCS-fighters som kämpar för kontrakt skulle kunna locka en ny generation fans till sporten.

Betydelsen för framtiden

Med nio säsonger bakom sig har Dana White’s Contender Series gått från ett experiment till en institution inom MMA. Den fungerar numera som ett filter för framtida UFC-stjärnor och har förändrat hur talanger rekryteras. Där The Ultimate Fighter en gång dominerade scenen har DWCS tagit över genom att vara snabbare, mer direkt och anpassad till dagens digitala publik.

Den kommande Paramount-dealen kan mycket väl innebära en ny era för showen. Med en högre budget, bredare publik och större internationell räckvidd kan DWCS fortsätta producera nästa generations mästare – samtidigt som den blir en central del av UFC:s mediestrategi.

Dana White själv har uttryckt att han ser serien som något mycket större än bara en rekryteringsplattform. Han kallar det ”framtidens scoutingverktyg” – en plats där talang möter möjlighet, inför hela världen.