Islam Makhachev har jobbat sig upp till toppen av MMA med hård träning, fokus och framför allt smart fighting. Du ser direkt hur lugn han är i buren och hur han styr matcherna från början till slut.

Med två UFC-bälten i olika viktklasser har han visat att han klarar allt motstånd. Hans grappling är stabil, hans striking har blivit bättre för varje match och han orkar hålla tempot högt i fem ronder utan problem.

Enligt aktuella MMA odds är det just den mixen – teknik, ork, spelförståelse och förmågan att avsluta – som gör att han ofta står som favorit inför sina matcher i UFC. Nu känns det som att han vill ta nästa steg.

Makhachev har själv sagt att han är öppen för en match mot Ilia Topuria. Han gillar idén, särskilt om fajten blir av under den stora UFC-galan som planeras vid Vita huset.

Jag gillar den här idén – Makhachevs raka besked

Islam Makhachev har varit ovanligt rak när han pratat om Ilia Topuria som motståndare. När han fick frågan svarade han direkt att han gillar upplägget och är redo om UFC bokar matchen. Det lät ärligt.

Du märker att han fattar varför just den här fajten snackas om så mycket. Två namn högt upp i pound-for-pound-listan. Två mästare som tagit olika vägar till toppen. Det är klart att det väcker intresse.

Efter vinsten i november tog Makhachev welterweight-bältet och lämnade lightweight bakom sig. Det var inget snabbt beslut. Han har redan visat vad han kan på 70 kilo och vill nu satsa fullt ut på 77.

Målet är tydligt: försvara titeln, möta de bästa och bygga något som folk minns länge. Topuria har också gjort sitt för att hålla snacket igång. Det handlar inte bara om rubriker. Han vill möta den fighter som många ser som den mest kompletta just nu.

Galan vid Vita huset

Den planerade galan i Washington D.C. den 14 juni har redan fått en speciell känsla. UFC:s chefer kallar den ett av de största eventen i organisationens historia. För en titelmatch på den här nivån är det svårt att hitta en mer passande plats.

En sådan kväll handlar om mer än bara ett bälte. Du får världens blickar riktade mot dig. Kända personer och politiker kan finnas på plats. Publiken är mycket större än den vanliga MMA-kretsen. För en mästare som vill stärka sitt namn är det här ett stort steg fram.

Viktklasserna som avgör allt

En central punkt är vikten. Makhachev har gjort det klart att han inte planerar någon återkomst till lightweight. Fokus ligger på welterweight och på de utmanare som hör hemma där. Det är där han ser sin framtid. För Topuria betyder det att han måste gå upp till 170 pund om matchen ska bli av.

Han har testat högre vikt tidigare i karriären. Men att möta en etablerad mästare i welterweight är en annan sak. Du behöver bygga mer styrka. Du behöver ett längre träningsläger.

Samtidigt måste du behålla snabbheten. Situationen i lightweight gör allt mer komplicerat. Justin Gaethje har tagit interimtiteln. Topuria står inför ett val. Ska han stanna kvar och säkra sin plats i sin division? Eller ska han ta risken och gå direkt på Makhachev i en tyngre klass?

Därför vill alla se den här fighten

Det finns en tydlig orsak till att fansen pratar om den här matchen hela tiden. Stilarna krockar på ett spännande sätt. Makhachev bygger sitt spel på kontroll och smarta positioner. Han bryter ner motståndaren steg för steg. Han styr tempot och väntar på rätt läge.

Topuria kommer in med fart och självförtroende. Hans boxning är snabb och kraftfull. När han ser en öppning tvekar han inte. Skillnaderna gör allt svårt att läsa. Kan Topurias press spräcka Makhachevs lugna stil? Eller stoppar mästarens disciplin och markarbete varje försök?

Det är sådana frågor som gör snacket så hett. Makhachev har inte letat efter en enkel match. Han säger att han väntar på rätt motstånd och rätt tidpunkt. Om UFC ställer honom mot Topuria på en av årets största galor, då är det klart att han är redo.

Amanda Nunes är den fighter som tydligast visat vad total dominans i MMA faktiskt innebär. Hon byggde sitt arv utan att behöva förlita sig på hype eller kaos. I stället var det en teknisk bredd, fysisk styrka, taktisk disciplin och ett mentalt lugn som gjorde henne till den självklara referenspunkten för kvinnlig MMA under nästan ett decennium.

När hon pensionerade sig 2023 gjorde hon det som regerande mästare i UFC. Hon hade besegrat i princip alla stora namn i sin era, ofta på ett sätt som gjorde att det aldrig fanns någon tvekan om vem som var bäst. I diskussioner om historiens främsta kvinnliga fighters nämns hon inte som ett alternativ – hon nämns som utgångspunkt.

Snabbfakta om Amanda Nunes

• Fullständigt namn: Amanda Lourenço Nunes
• Född: 30 maj 1988
• Födelseort: Salvador, Bahia, Brasilien
• Nationalitet: Brasilien
• Smeknamn: “The Lioness”
• Längd: Cirka 173 cm
• Räckvidd: Cirka 175 cm
• Viktklasser: Bantamvikt och fjädervikt
• Proffsrecord MMA: 23 vinster – 5 förluster
• Vinster via knockout/TKO: 13
• Vinster via submission: 4
• Vinster via domslut: 6
• Förluster: Främst tidigt i karriären samt enstaka matcher på absolut toppnivå
• Titlar: UFC-mästare i bantamvikt och fjädervikt
• Titelförsvar: Flera i båda viktklasserna
• Organisationer: UFC, Strikeforce
• Gym: American Top Team, Florida
• Huvudtränare: Conan Silveira
• Bakgrund: Karate, boxning, brasiliansk jiu-jitsu
• Proffskarriär: 2008–2023
• Känd för: Kraftfull striking, klinchkontroll, effektiv ground and pound, hög fight IQ

Uppväxten i Salvador och grunden till hennes stil

Amanda Nunes växte upp i Salvador, en stad där fotboll dominerar men där kampsport alltid haft en närvaro. Hon började träna karate som barn, vilket tidigt gav henne disciplin, balans och timing. När hon senare gick över till boxning utvecklade hon den slagkraft som kom att bli ett av hennes främsta vapen.

Till skillnad från många andra brasilianska fighters dröjde det innan grapplingen tog över helt. När hon väl adderade brasiliansk jiu-jitsu gjorde hon det metodiskt, med fokus på kontroll snarare än spektakulära avslut. Kombinationen av hårda slag och trygghet på marken blev snabbt hennes signum.

Den ojämna starten och lärdomarna som formade henne

Nunes tidiga proffskarriär var långt ifrån perfekt. Hon vann matcher på ren kraft men förlorade också motstånd där konditionen brast eller där tempot blev för högt. Dessa matcher blev avgörande för hennes utveckling.

Hon insåg tidigt att hon behövde mer än rå aggressivitet. Flytten till American Top Team i Florida blev en tydlig vändpunkt. Där fick hon struktur, elitmotstånd i träningen och ett taktiskt ramverk som gjorde henne mer komplett för varje år som gick.

UFC-genombrottet och bantamviktstiteln

När Amanda Nunes etablerade sig i UFC blev utvecklingen snabb. Hon började läsa matcher bättre, valde sina lägen och kunde växla mellan press och tålamod på ett sätt som få andra klarade.

2016 tog hon bantamviktstiteln genom att besegra Miesha Tate via submission. Det var ett tydligt budskap till divisionen. Hon var inte bara en striker – hon var en komplett mästare. Efter titelvinsten följde flera försvar där hon inte bara vann, utan tog kontroll över divisionen.

Det som verkligen byggde Amanda Nunes arv var kvaliteten på hennes segrar.

• Ronda Rousey: Knockout i första ronden som markerade slutet på en era.
• Cris Cyborg: Brutal knockout i fjädervikt i en match få trodde hon skulle vinna.
• Holly Holm: Total kontroll och avslut via submission.
• Valentina Shevchenko: Två segrar mot en av sportens mest tekniska fighters.

Hon slog inte bara mästare – hon tog ifrån dem deras aura.

Här är några av hennes höjdpunkter:

Dubbelmästare och kontrollen över två divisioner

Att hålla två UFC-bälten samtidigt är i sig extremt ovanligt, men vägen dit är minst lika viktig som själva bedriften. För Amanda Nunes handlade det inte om att få ett extra bälte serverat, utan om att aktivt ta sig in i en ny viktklass och besegra den mest fruktade mästaren där.

När Nunes redan var etablerad och dominerande bantamviktsmästare valde hon att kliva upp till fjädervikt för att möta Cris Cyborg, en fighter som under flera år setts som närmast oslagbar. Cyborg hade byggt sitt rykte på brutal kraft, tidiga avslut och total dominans över sina motståndare. Många ifrågasatte beslutet och menade att Nunes tog en onödig risk genom att möta Cyborg i hennes naturliga viktklass.

Matchen blev dock ett tydligt ögonblick i MMA-historien. Nunes gick rakt in i slagväxlingar, matchade Cyborgs fysik och avslutade henne via knockout i första ronden. På några minuter hade hon inte bara vunnit fjäderviktsbältet, utan också krossat bilden av Cyborg som oslagbar. Där och då blev Amanda Nunes UFC-mästare i två viktklasser samtidigt.

Det som följde var ännu mer ovanligt. I stället för att snabbt lämna en av titlarna valde Nunes att försvara båda. I fjädervikten var utmanarna färre, vilket krävde tålamod och disciplin för att hålla divisionen legitim. I bantamvikten var situationen motsatt, med ständig konkurrens och nya namn som ville ta hennes plats.

Ändå lyckades hon navigera båda divisionerna parallellt. Hon anpassade träning, matchförberedelser och viktplanering utan att förlora sin fysiska fördel. Matcherna såg olika ut beroende på viktklass, men mönstret var detsamma. Hon tog initiativet tidigt, satte tempot och tvingade sina motståndare att spela efter hennes villkor.

Det var just detta som gjorde hennes dubbelmästarskap unikt. Det var inte ett symboliskt ögonblick eller en marknadsföringsidé, utan ett långvarigt tillstånd av kontroll över två separata divisioner. Amanda Nunes var inte bara dubbelmästare till namnet – hon bar båda bältena med samma auktoritet.

Förlusten mot Julianna Peña och det metodiska svaret

När Julianna Peña besegrade Amanda Nunes i december 2021 skakades hela MMA-världen. Det var inte bara en titel som bytte ägare, utan en berättelse om dominans som plötsligt fick en spricka. Nunes såg ur balans ut, tappade sitt vanliga lugn och blev pressad bakåt på ett sätt som sällan setts tidigare i hennes karriär. Förlusten via submission blev snabbt en av de största skrällarna i UFC:s historia.

Reaktionerna var omedelbara. Vissa ifrågasatte hennes motivation, andra pekade på överbelastning från att försvara två titlar parallellt. Men det som följde blev ett tydligt exempel på varför hon skiljde sig från andra mästare.

Inför returen mot Peña valde Nunes en helt annan approach. Hon gick tillbaka till grunderna, prioriterade kontroll och reducerade riskmoment. I stället för att jaga avslut från start byggde hon matchen systematiskt, rond för rond. Hon använde sin fysik för att neutralisera Peñas aggressivitet och sin erfarenhet för att styra var matchen utspelade sig.

Resultatet blev en ensidig titelmatch där Nunes tog tillbaka bältet genom ett enhälligt domslut. Det var inte en revansch fylld av dramatik eller kaos, utan ett tekniskt och mentalt ”statement”. Hon visade att förlusten inte var början på ett fall, utan en parentes i en annars konsekvent karriär.

Just detta avsnitt i hennes historia förstärkte snarare hennes arv. Hon föll, analyserade och korrigerade – utan att tappa sin identitet som fighter. Det är ofta där skillnaden mellan en bra mästare och en historisk mästare blir tydlig.

Livet utanför buren och rollen som förebild

Amanda Nunes är gift med tidigare UFC-fightern Nina Ansaroff, som själv tävlade på hög nivå i organisationen under flera år. Relationen mellan två aktiva fighters gav Nunes ett ovanligt perspektiv på både träning och karriär, där förståelsen för sportens krav fanns på båda sidor. När de senare fick barn förändrades prioriteringarna ytterligare, något Nunes varit öppen med i intervjuer.

Familjelivet gav henne ett tydligare avstånd till den ständiga press som följer med att vara mästare. Hon har beskrivit hur det hjälpte henne att hantera både vinster och förluster mer balanserat, och hur motivationen skiftade från att bevisa något till att prestera på ett hållbart sätt. Det gjorde henne inte mindre konkurrenskraftig, snarare mer fokuserad och kontrollerad i sina förberedelser.

Som offentlig person blev hon en förebild genom handling snarare än ord. Hon byggde aldrig sin karriär på provokationer eller högljudd trash talk, utan lät prestationerna tala. I en sport där konflikter ofta används som marknadsföring valde hon konsekvent bort det spåret. I stället präglades hennes framtoning av professionalism, respekt för motståndare och ett tydligt fokus på uppgiften.

Det bidrog till bilden av Amanda Nunes som en mästare som inte behövde skapa dramatik för att dominera. Hon gick in i buren, gjorde sitt jobb och lämnade den med resultatet i behåll. Just den hållningen gjorde henne till en stabil referenspunkt i en annars ofta kaotisk sport.

Comebacken – Amanda Nunes vs Kayla Harrison på UFC 324

Efter pensioneringen 2023 trodde många att Amanda Nunes karriär var avslutad. Men när Kayla Harrison tog steget in i UFC och snabbt etablerade sig i bantamvikten förändrades bilden.

Enligt uppgifter är Amanda Nunes nu planerad att göra comeback på UFC 324, där hon ställs mot Kayla Harrison i en match som redan beskrivs som en av de största i kvinnlig MMA-historia.

Matchen bär extra laddning eftersom de tidigare tränat tillsammans på American Top Team. Harrison kommer med sin bakgrund som tvåfaldig OS-guldmedaljör i judo och tidigare dominant mästare i PFL. Nunes kommer med erfarenheten, titlarna och vetskapen om vad som krävs på absolut högsta nivå.

För Nunes handlar comebacken inte om pengar eller uppmärksamhet. Den handlar om att möta den enda typen av utmaning som fortfarande betyder något.

FAQ

Vad är Amanda Nunes MMA-record?

Hon avslutade karriären med 23 vinster och 5 förluster.

Vilket gym tränade hon på?

Hon tränade huvudsakligen på American Top Team i Florida.

I vilka viktklasser var hon mästare?

Hon var UFC-mästare i bantamvikt och fjädervikt.

Varför gör hon comeback?

Matchen mot Kayla Harrison ses som den sista stora utmaningen som saknades i hennes karriär.

Ses hon som den bästa kvinnliga MMA-fightern genom tiderna?

Ja, av många betraktas hon som den främsta sett till meriter, motstånd och långvarig dominans.

UFC 324 äger rum den 24 januari 2026 i T-Mobile Arena i Las Vegas och marknadsförs som den första stora galan i UFC:s nya samarbete med Paramount+. Det är här organisationen ska visa upp sin framtid, både sportsligt och kommersiellt, eftersom numrerade galor nu ingår direkt i streamingtjänsten istället för att säljas som pay-per-view.

För UFC är detta ett enormt steg – och just därför är kontroverserna kring UFC 324 ännu mer laddade.

Matchningen som fått fansen att koka

Huvudmatchen är en interimtitel i lättvikt mellan Justin Gaethje och Paddy Pimblett. På ytan ser det ut som ett publikdragande möte där Gaethjes brutala stil ställs mot Pimbletts karisma och breda genomslag. Problemet är att många anser att matchningen saknar sportlig logik.

Arman Tsarukyan, rankad som nummer ett i lättvikt, har öppet uttryckt att han blivit förbigången trots att han slagit mot betydligt mer etablerade motståndare än Pimblett. Fans håller med – enligt den meriterade logiken borde Tsarukyan vara självklar för en titelchans.

Det är just detta som satt eld på debatten: känslan av att UFC valt det största namnet för Paramount-debutens skull, snarare än den mest meriterade utmanaren.

Kayla Harrison mot Amanda Nunes – galans verkliga huvudnummer

Trots att Gaethje–Pimblett är officiell huvudmatch pratar många fans om att Kayla Harrison mot Amanda Nunes är galans egentliga huvudnummer. Här väntar en duell mellan två av de mest meriterade kvinnliga fighters i modern MMA-historia.

Harrison är dubbel OS-guldmedaljör och har dominerat varje organisation hon tävlat i. Nunes är en levande ikon med en karriär som definierat två divisioner. När dessa två möts är det sporthistoria – och därför menar många att detta är matchen som borde avsluta galan.

Att UFC ändå placerar Pimblett överst på affischen tas som ytterligare ett tecken på att galan är byggd för att maximera effekten av Paramount+-avtalet.

Huvudkortet för UFC 324

Här ser du matchkortet för UFC 324, uppdelat i Main card, Prelims och Early prelims. Detta är baserat på de matcher som offentliggjorts.

• Justin Gaethje vs. Paddy Pimblett – Interimtitel i lättvikt
• Kayla Harrison vs. Amanda Nunes – Titelmatch i bantamvikt (dam)
• Sean O’Malley vs. Song Yadong – Bantamvikt
• Umar Nurmagomedov vs. Deiveson Figueiredo – Bantamvikt
• Alexa Grasso vs. Rose Namajunas – Flugvikt (dam)

Preliminära matcher (Prelims)

• Waldo Cortes-Acosta vs. Derrick Lewis – Tungvikt
• Arnold Allen vs. Jean Silva – Fjädervikt
• Nikita Krylov vs. Modestas Bukauskas – Lätt tungvikt

Early prelims (Underkort)

• Ateba Gautier vs. Andrey Pulyaev – Mellanvikt

Ariel Helwanis kritik – ”Det här är inte sportlogik”

En central del av kritiken kommer från MMA-journalisten Ariel Helwani, som hävdat att UFC helt frångått sin egen princip om att interimtitlar ska gå till de mest meriterade utmanarna.

Han har också riktat kritik mot att UFC tydligt vill bygga Pimblett som stjärna, och att valet av honom till titelmatch just på den nya streamingplattformens debutgala är för genomskinligt för att ses som något annat än ett kommersiellt beslut.

Helwani har även påpekat att det ser motsägelsefullt ut att UFC tidigare motiverat interimtitlar med skador eller oförmåga hos mästaren att försvara bältet – medan det här mest framstår som en förstärkt reklamkampanj inför en ny era.

Här kan du se hela avsnittet från YouTube:

Paramount+-faktorn – förklaringen bakom reaktionerna

Att UFC 324 också är lanseringen av organisationens jätteavtal med Paramount+ är en av anledningarna till att kontroverserna blivit så intensiva. Avtalet innebär bland annat att:

• Numrerade galor ingår i streamingtjänsten, vilket drastiskt ändrar UFC:s affärsmodell i USA.
• En större publik kan nås direkt, då krav på pay-per-view försvinner i flera regioner.
• UFC satsar hårt på stjärnbygge, eftersom streamingplattformar ofta premierar bredare profiler framför en strikt sportslig ranking.

När denna stora förändring sammanfaller med att Pimblett – en av UFC:s mest marknadsförbara profiler – får en titelmatch, trots att flera fighters anses mer förtjänta, blir det svårt för fansen att se matchningen som något annat än kommersiellt styrd.

Vad allt detta kan leda till

Det sportliga landskapet i UFC kan påverkas på flera sätt:

• Rankningssystemets trovärdighet riskerar att minska om toppnamn som Tsarukyan fortsätter förbigås.
• Konflikten mellan meriter och marknad blir mer synlig, vilket kan leda till ökade krav från fighters på tydlighet och rättvisa.
• Flera fighters kan börja kräva nya kontraktsvillkor, eftersom vägen till titelmatcher verkar styras mindre av prestation och mer av ett varumärke.
• Galan kan bli en vändpunkt, antingen som ett bevis på att underhållning och sport kan gå hand i hand – eller som ett exempel på när balansen tippade över för långt.

UFC 324 är mer än en gala – det är ett vägskäl

Kontroverserna kring UFC 324 handlar inte bara om ett ifrågasatt huvudkort. De handlar om hur UFC ska se ut i sin nya streaming-era. Är det sportens logik som gäller, eller är det största namnet alltid nästa titelutmanare?

Svaret på den frågan kommer inte bara att forma galan, utan hela organisationens trovärdighet de kommande åren.

UFC White House har snabbt blivit ett av de mest uppmärksammade projektet inom MMA‑världen. Idén, som föddes i samtal mellan Dana White och Donald Trump, handlar om att arrangera en unik UFC‑gala på Vita husets södra gräsmatta i samband med USA:s 250‑års­jubileum. Projektet är fortfarande under planering, men det är redan nu tydligt att det handlar om något helt nytt – både sportligt och politiskt.

Hur kan UFC vid Vita huset se ut?

Planen är att eventet ska hållas sommaren 2026, sannolikt kring USA:s självständighetsdag. Platsen är tänkt att bli den berömda södra gräsmattan vid Vita huset, med plats för ungefär 5 000 personer. Det pratas om tillfälliga läktare och påkostad scenografi där oktagonen ramas in av Vita husets fasad som bakgrund. För att skapa ännu mer show finns det idéer om att fighters ska kunna göra sin entré direkt från Vita husets inre rum.

Det finns många praktiska utmaningar, särskilt när det gäller säkerhet och logistik. Att arrangera en MMA‑gala på en så symbolisk plats kräver extrema förberedelser och tillstånd, både från myndigheter och Vita husets egna säkerhetsstyrkor.

Vilka fighters vill vara med?

Många fighters har redan visat intresse för att delta i UFC White House. Bland de mest omtalade hittar vi:

• Conor McGregor: Har uttryckt tydligt att han vill göra comeback vid just detta event och vill vara huvudattraktionen. Han har också ställt krav på en rekordstor publik och exklusiva förmåner för familj och vänner.
• Michael Chandler: Har nämnts som möjlig motståndare till McGregor, och har själv sagt att han gärna går huvudmatchen om chansen dyker upp.
• Jon Jones: Som en av UFC:s största profiler genom tiderna är han en av dem som ofta nämns i samband med storslagna galor. Han har även visat intresse via sociala medier.
• Colby Covington: Har öppet sagt att han vill slåss på Vita huset‑kortet och har nära band till både Trump och UFC.
• Ilia Topuria: Har överraskat många genom att visa intresse, trots att han är relativt ny i de allra största sammanhangen.

Trots att många hoppas på att se Jon Jones på UFC White House-galan är det långt ifrån säkert att han kommer finnas med på matchkortet. Dana White har själv sagt öppet att han har svårt att lita på Jones när det gäller stora och viktiga galor. Det handlar både om Jones historik med avhopp, sena återbud och skador, men också om problem utanför buren.

White har förklarat att han inte vill riskera att satsa hela galans prestige på någon som gång på gång visat sig vara opålitlig i avgörande lägen. Bland annat har han kallat chansen att Jones huvudmatchar på Vita huset för “en miljard mot en”, och menar att UFC behöver kunna vara helt säkra på att de namn som marknadsförs faktiskt kliver in i oktagonen när det är dags.

Jones själv har reagerat med besvikelse på de här uttalandena, men säger att han fortfarande tränar och vill bevisa att han är redo för stora matcher. Men så länge förtroendet från UFC-ledningen vacklar lär hans medverkan förbli osäker, och det är troligt att UFC istället väljer andra, mer pålitliga profiler till de mest framträdande rollerna på galan.

Dana White har uttalat att han litar mer på McGregor än på Jon Jones när det gäller att faktiskt leverera när det gäller. Enligt White har McGregor, “om han inte är skadad”, nästan alltid fullföljt matcher och ställt upp även under tuffa förhållanden. Han har sagt att McGregor har “alltid levererat” och att han tror att McGregor kan vara en trygg kandidat för det här spektakulära kortet.

White har framhävt att McGregor gått matcher trots skador, att han stått upp när motstånd planeras och att han har förmågan att acceptera matcher som kanske inte är perfekt skräddade för hans stil. Han har bland annat sagt att han “behöver folk han kan lita på” för ett event av White House‑kaliber, och att McGregor är någon som han “kan räkna med” när marknadsföringen och produktionen är gjord.

Samtidigt finns naturliga risker: McGregor har varit inaktiv länge (sedan 2021) efter sin benfraktur, och han har lämnat och återvänt till tävling flera gånger, vilket gör att alla aspekter: fysisk form, motivation och kontraktsåtaganden måste kontrolleras noggrant innan man satsar stort på honom som huvudattraktion.

Så kan matchkortet utformas

Om vi tänker oss hur galan kan komma att se ut så är huvudmatchen McGregor mot Chandler ett troligt val, särskilt eftersom båda har signalerat sitt intresse och deras möte redan varit på tapeten länge. Det skulle också kunna bli någon form av titelmatch eller comeback‑match för någon av de andra stora profilerna, exempelvis Jon Jones. Eftersom eventet handlar lika mycket om show som om sport lär man få se kreativa inslag, överraskningar och spännande entréer.

UFC lär vilja använda Vita husets ikoniska fasad som bakgrund för så många matcher som möjligt, och kameravinklarna kommer att anpassas för att skapa unika bilder och sändningar. Matchmakingen blir alltså en kombination av sportlig status och showvärde.

Utmaningar och frågor inför eventet

Det finns många faktorer som fortfarande är osäkra kring UFC White House:

• Säkerheten: Det krävs enorma resurser för att skydda både publik och fighters vid ett så laddat event.
• Tillstånd och regler: Arrangemang på federal mark, särskilt vid presidentens bostad, innebär särskilda juridiska och logistiska utmaningar.
• Ekonomin: Med en påkostad produktion måste UFC räkna med enorma intäkter – samtidigt som man måste balansera sport och politik.
• Kamp om uppmärksamheten: Eventet kommer att vara lika mycket en politisk och kulturell händelse som en idrottsgala, vilket kan locka både nya fans och skapa debatt.

Här ser du ett klipp om vad Dana White själv har sagt om det hela (från Pat McAfee Show):

Kan UFC White House bli verklighet?

Även om mycket återstår innan vi vet exakt hur och när galan blir av, råder det ingen tvekan om att intresset är enormt. Det är sällan MMA och världspolitik vävs ihop så tydligt som i det här fallet. Oavsett vilka fighters som till slut kliver in i oktagonen på Vita husets gräsmatta, lär UFC White House bli ett av de mest omtalade sportevenemangen på länge.

Khalil Rountree Jr. är mer än bara en UFC-fighter – han är ett levande bevis på att man kan resa sig ur motgångar, förändra sitt liv i grunden och hitta mening genom kamp. Med en karriär präglad av brutala knockouts, explosiv fightingstil och öppenhet om psykisk ohälsa, har han skapat en unik plats i MMA-världen.

Början på Khalil Rountrees resa

Khalil Rountrees liv började med en tragedi. Hans pappa, som arbetade som säkerhetsvakt åt R&B-gruppen Boyz II Men, blev skjuten till döds när Khalil bara var två år gammal. Familjen flyttade därefter till Las Vegas, men sorgen och saknaden efter en fadersfigur låg kvar som ett tungt moln över hans uppväxt.

Ungdomen präglades av vilsenhet, låg självkänsla och isolering. I tonåren drog han sig undan från omvärlden, blev överviktig och fastnade i ett stillasittande liv med videospel, snabbmat och depression. Vid 20 års ålder vägde han över 135 kilo och såg ingen tydlig väg framåt. Han var, som han själv beskrivit det, på väg att försvinna in i sig själv.

Men livet tog en ny riktning genom ett till synes enkelt beslut – han följde med sin bror till ett MMA-gym. Det var där han för första gången i sitt liv kände att något klickade. Han möttes inte av dömande blickar, utan av respekt och disciplin. För varje pass kände han sig starkare – inte bara fysiskt, utan också mentalt. Han började gå ner i vikt, få nya vanor och framför allt: ett mål.

Gymmet blev hans fristad. Där fanns struktur, gemenskap och en känsla av tillhörighet han aldrig tidigare upplevt. Det var inte längre fråga om att fly från sin historia – det handlade om att forma en framtid. Där och då föddes fröet till den Khalil Rountree Jr. världen idag känner: en krigare med ett förflutet som bränner, men som också driver honom framåt varje gång han kliver in i buren.

Snabbfakta om Khalil Rountree Jr.

• Fullständigt namn: Khalil Ibn Rountree Jr.
• Född: 26 februari 1990
• Nationalitet: Amerikansk
• Hemort: Las Vegas, Nevada
• Längd: 185 cm
• Räckvidd: 194 cm
• Viktklass: Light Heavyweight (93 kg)
• Stil: Southpaw, Muay Thai-baserad striking
• Team: Syndicate MMA, tidigare Tiger Muay Thai
• Debut i UFC: 2016
• Smeknamn: “The War Horse”
• Styrkor: Knockoutkraft, lowkicks, explosivitet
• Svagheter: Brottning, kondition över fem ronder
• Civilstatus: Gift
• Intressen: Resor, kryptovalutor, andlighet, foto, design
• Mentalt fokus: Förespråkare för psykisk hälsa inom sporten

Knockoutkung i lätt tungvikt

Rountree har byggt sin karriär på explosivitet, rå kraft och en av de mest fruktade strikingstilarna i divisionen. Han debuterade i UFC 2016 och har sedan dess levererat några av de mest spektakulära avsluten i modern MMA. Hans spark mot Modestas Bukauskas, som förstörde motståndarens knä, anses fortfarande vara en av de mest brutala teknikerna i oktagonens historia.

Han blandar traditionell Muay Thai med aggressiv press och precision. När han är på topp ser det nästan koreograferat ut – sparkar, armbågar och knän i perfekta kombinationer som sänker även de mest rutinerade motståndarna. Han är också känd för sin fysik: snabba fötter, urstarka ben och en aggressivitet som är svår att värja sig mot.

Under 2024 besegrade han Jamahal Hill via enhälligt domslut, en prestation som placerade honom i divisionens toppskikt. I sin titelmatch mot Alex Pereira kämpade han tappert i fyra ronder innan domaren klev in – en förlust, men också ett kvitto på att han hör hemma i världseliten.

Oförglömliga matcher som byggt hans arv

Under karriären har Khalil Rountree Jr. deltagit i flera matcher som blivit samtalsämnen bland både fans och experter. Med sin explosiva stil och förmåga att bjuda på oväntade avslut har han gång på gång skrivit in sig i MMA-historien. Här är några av hans mest kända matcher:

• vs. Gökhan Saki (UFC 226): Blixtsnabb knockout i första ronden mot den tidigare kickboxningsmästaren – Rountrees stora genombrott i UFC.
• vs. Modestas Bukauskas (UFC Vegas 36): Brutalt avslut med en front kick rakt mot knäleden – en teknik som väckte debatt och respekt.
• vs. Eryk Anders (UFC 236): En teknisk masterclass där Rountree dominerade i tre ronder med tajmad striking och knivskarpa sparkar.
• vs. Alex Pereira (UFC 307): Titelchans mot en av sportens mest fruktade fighters – höll ut i fyra tuffa ronder innan matchen stoppades.
• vs. Chris Daukaus (UFC 289): Tidig knockout som visade att han fortfarande är en av divisionens mest explosiva fighters.
• vs. Jamahal Hill (UFC Baku): Strategisk seger via enhälligt domslut mot en tidigare mästare – en prestation som visade mognad och kontroll.

En inre kamp större än någon motståndare

Kanske är det mest beundransvärda med Rountree inte vad han gör i buren – utan vad han vågar säga utanför. Han har öppet berättat om sina depressioner, självtvivel och destruktiva vanor. I en känslosam intervju efter en vinst bröt han ihop i tårar och uppmanade män att våga visa känslor och söka hjälp. Det blev ett viralt ögonblick, men också en del av en djupare rörelse han själv representerar: att psykisk styrka inte är att dölja smärta, utan att konfrontera den.

Han beskriver MMA som sin räddning – inte bara fysiskt, utan mentalt och själsligt. Genom träningen hittade han tillbaka till sig själv, byggde upp ett nytt liv och fann en drivkraft att hjälpa andra. Idag är han inte bara en elitidrottare, utan också en förebild för människor som brottas med inre demoner.

Intressen bortom fighting

Utanför buren har Khalil Rountree ett brinnande intresse för asiatisk kultur, kryptovalutor och teknik. Han har tillbringat lång tid i Thailand, där han förfinade sin Muay Thai, men också för att hitta balans och återhämtning. Han är också aktiv på sociala medier, där han ofta delar tankar om motivation, hälsa och självutveckling.

Han lever ett liv som är långt ifrån stereotypen för en MMA-fighter. Han lyssnar på hiphop och elektronisk musik, fotograferar och har ett tydligt öga för mode och design. Han har talat öppet om hur viktigt det är för honom att få uttrycka sig kreativt – både i och utanför buren. Det är tydligt att han ser sig själv som mer än bara en fighter – han är en människa i ständig utveckling, med lika mycket fokus på inre balans som fysisk prestation.

Matchfacit – en bana byggd på kraft och hjärta

Rountrees väg till toppen har inte varit spikrak – men varje steg har präglats av beslutsamhet, utveckling och en vilja att slå sig fram mot oddsen. Med en fightingstil som kombinerar explosivitet och känsla för timing har han levererat några av de mest minnesvärda avsluten i UFC:s lätt-tungviktsklass.

Totalt antal proffsmatcher:

• 22 matcher: 15 vinster, 6 förluster, 1 no contest

Vinster:

• 9 via knockout
• 5 via domslut
• 1 via diskvalificering (motståndaren)

Förluster:

• 3 via knockout
• 2 via domslut
• 1 via submission

Höjdpunkter:

• Vunnit Performance of the Night fyra gånger
• Fight of the Night efter titelmatchen mot Pereira
• Topp 5 flest knockdowns i UFC:s lätt-tungviktshistoria
• Har besegrat tidigare mästare och topprankade namn
• Förlorade aldrig två matcher i rad i UFC

När Khalil Rountree gästade Joe Rogan

I ett nyligen lanserat avsnitt av Joe Rogans podcast gästade Khalil Rountree Jr. och bjöd på ett av sina mest öppna och reflekterande samtal hittills. De två pratade inte bara om MMA och den brutala matchen mot Alex Pereira – utan också om djupare ämnen som identitet, återhämtning och framtidsdrömmar.

Ett stort fokus låg på hans relation till Thailand. Rountree berättade hur han återvänder dit regelbundet – inte bara för träning på klassiska Muay Thai-gym, utan för att finna lugn, andlig balans och en enklare livsstil. Han beskrev känslan av att kunna släppa all yttre press, fokusera på sig själv och känna sig mer närvarande i vardagen. För honom är Thailand inte bara ett träningscenter – det är en plats där han känner sig hemma på riktigt.

I samtalet berättade han också att han funderar seriöst på att flytta dit permanent efter karriären. Kanske inte till Bangkok eller Phuket, utan till en lugnare ort där han kan bygga ett liv som inte kretsar kring prestation och kamp – utan inre ro. Joe Rogan lyssnade med stort intresse och berömde Rountrees självinsikt och ärlighet.

De diskuterade även det mentala spelet i MMA, hur meditation, rutiner och fysisk träning är hans verktyg för att hantera ångest och osäkerhet – både inför matcher och i livet i stort. Samtalet blev ett starkt bevis på att Khalil Rountree inte bara är en farlig striker – han är också en djupt reflekterande människa som vågar prata om sådant många andra undviker.

Du kan titta eller lyssna på hela avsnittet här:

Hur ser framtidsplanerna ut för ”The War Horse”?

Efter att ha klättrat till toppen av rankingen har Khalil Rountree Jr. nu siktet inställt på att ta revansch och utmana om titeln igen. Nästa stora test väntar i en potentiell match mot Jiří Procházka – en fajt som skulle kunna definiera hans karriär. Men oavsett resultat är det tydligt att Rountree redan vunnit på ett djupare plan: han har besegrat sin historia, funnit sin väg och inspirerat tusentals att aldrig ge upp.

Khalil Rountree är inte bara en fighter. Han är en symbol för vad som är möjligt när man vägrar att bli ett offer för sin omgivning – och istället väljer att bli något mer.

Dustin ”The Diamond” Poirier är en av UFC:s mest respekterade och folkkära fighters genom tiderna. Med en karriär som sträckte sig över 16 år och ett hjärta som klappade för varje sekund i buren, avslutade han sin resa som proffs i juli 2025 – men lämnade efter sig ett arv som få andra kan mäta sig med.

Han föddes i Lafayette, Louisiana och växte upp under enkla förhållanden. Tidigt fann han kampsporten som en väg ut – först genom boxning, senare via MMA. Redan i de första matcherna såg man den intensitet som skulle definiera hela hans karriär: kombinationen av teknik, aggressivitet och ett närmast orubbligt pannben.

Snabbfakta om Dustin Poirier

• Fullständigt namn: Dustin Glenn Poirier
• Född: 19 januari 1989 (36 år vid pension)
• Nationalitet: Amerikansk
• Hemstad: Lafayette, Louisiana
• Längd: 175 cm
• Räckvidd: 183 cm
• Viktklass: Lightweight (tidigare även featherweight)
• Stil: Southpaw, BJJ svartbälte
• Gym: American Top Team
• Smeknamn: “The Diamond”
• Civilstatus: Gift med Jolie Poirier
• Barn: En dotter, Parker Noelle
• Kända projekt: The Good Fight Foundation, Rare Stash Bourbon
• Pension: 20 juli 2025 efter match mot Max Holloway

En karriär fylld av klassiker

Poirier debuterade i UFC 2011 och blev snabbt känd för sina spektakulära matcher. Han har stått öga mot öga med några av sportens största namn – och ofta gått vinnande ur striderna. Få fighters kan visa upp samma meritlista med vinster över namn som Max Holloway, Conor McGregor, Justin Gaethje, Dan Hooker, Eddie Alvarez och Michael Chandler.

En av karriärens höjdpunkter kom 2019 när han besegrade Holloway i en brutal femrondare och tog hem interimtiteln i lättvikt. Matchen belönades med ännu en Fight of the Night – en utmärkelse Poirier blivit synonym med.

Trilogin mot McGregor blev också legendarisk. Först en knockoutseger i Abu Dhabi, sedan en vinst efter McGregors benbrott. Poirier höll sig alltid professionell, oavsett motståndarens provocerande utspel.

Här kan du se en tributvideo av Dustin Poirier som skapades av UFC:

En värdig avslutning i New Orleans

Den 20 juli 2025 gick Dustin Poirier sin sista match – en efterlängtad och emotionell retur mot Max Holloway, denna gång med det symboliska BMF-bältet på spel. Det var ett möte mellan två respekterade veteraner, båda kända för sitt stående krigande och sin respekt för sporten.

Matchen blev precis så dramatisk som fansen hoppats på: fem blodiga ronder av intensiv striking, tunga slagväxlingar och ren vilja. Publiken i New Orleans, Poiriers hemstat, stod upp från första till sista sekund och bar fram honom med öronbedövande jubel.

Trots att Holloway drog det längsta strået via enhälligt domslut, kände ingen att någon förlorade. Poirier hade återigen visat varför han är en av de mest älskade figurerna i MMA – han gav allt, vägrade ge upp och höll huvudet högt hela vägen. Efter matchen tog han av sig handskarna, la dem i mitten av oktagonen och bugade mot publiken. Tårar rann från både honom och flera i publiken. Det var ett av de där sällsynta ögonblicken i UFC där resultatet bleknar – och det mänskliga, det emotionella och det historiska tar över. Ett farväl som ingen kommer att glömma.

En mästare även utanför oktagonen

Dustin Poirier har aldrig låtit sin identitet begränsas till det som sker i buren. Bakom den hårda fasaden döljer sig en varm, lojal och målmedveten familjefar med starka värderingar. Han är gift med sin ungdomskärlek Jolie Poirier, och tillsammans har de dottern Parker Noelle – en relation som stått pall genom hela hans karriär. Familjen har alltid varit hans fasta punkt, oavsett om det handlat om segrar, förluster eller skador.

Men Poiriers engagemang sträcker sig långt utanför det privata. År 2018 grundade han The Good Fight Foundation, en ideell organisation som vuxit till en av de mest uppmärksammade inom MMA-världen. Med fokus på att hjälpa utsatta familjer, skolor, barnsjukhus och samhällen i nöd har organisationen finansierat allt från matpaket och skolmaterial till rent vatten och katastrofhjälp. Poirier har bland annat auktionerat ut sina fight-kit och matchhandskar för att samla in pengar – en gest som blivit hans signum efter varje stor match.

Hans entreprenörsanda har också tagit form genom egna projekt. Med bourbonsortimentet Rare Stash har han gett uttryck för sin kärlek till hantverk och hemlandsrötter, och hans egna hot sauce – passande nog lika eldig som hans vänsterkrok – har blivit populär både i USA och internationellt.

Dustin Poirier är, kort och gott, ett bevis på att man kan vara en kämpe med både nävarna och hjärtat. Efter karriären är det tydligt att han kommer fortsätta påverka – inte med slag, utan med handlingar som gör skillnad på riktigt.

Så här slogs ”The Diamond”

Poirier var en southpaw med en explosiv boxningsstil och exceptionell uthållighet. Han gillade att driva tempot, pressa framåt och ta över matcher i de senare ronderna. Hans kroppsslag, vänsterkrok och armbågar var bland de bästa i viktklassen. Men han var också farlig på marken, med flera vinster via submission. Det gjorde honom till en komplett fighter – och en mardröm för motståndarna.

Matchfacit – ett liv av strid

Totalt antal proffsmatcher:

• 41 matcher: 30 vinster, 10 förluster, 1 no contest

Vinster:

• 15 via knockout
• 8 via submission
• 7 via domslut

Förluster:

• 3 via knockout
• 4 via submission
• 3 via domslut

Titlar och prestationer:

• Interim lightweight-mästare (2019)
• 10+ Fight of the Night-bonusar
• Vinst över flera tidigare mästare
• Tre stora trilogier (Holloway, McGregor, Gaethje)
• Fler än 20 matcher i UFC

Ett arv som lyser starkare än någonsin

Dustin Poirier kanske aldrig blev UFC:s odiskutabla lättviktsmästare – men i fansens ögon är han en sann mästare. Han mötte alla, väjde aldrig för utmaningar, och stred med hjärta, passion och klass.

Han visade att man inte behöver vara störst eller mest högljudd för att vinna respekt. Det räcker med att vara äkta, att ge allt varje gång – och att aldrig glömma var man kommer ifrån.

”The Diamond” är borta från buren – men han kommer alltid vara en av sportens skinande stjärnor.

Derrick ”The Black Beast” Lewis är mycket mer än bara en tungviktare med slagstyrka. Han är ett fenomen. Från en tuff uppväxt i Houston till att bli UFC:s mest fruktade avslutare – och en av sportens mest underhållande personligheter – har han byggt en karriär där inget varit självklart, men allt varit möjligt. Med sin unika blandning av råstyrka, galghumor och mänsklig värme har han vunnit både matcher och publikens hjärtan.

Snabbfakta om Derrick Lewis

• Namn: Derrick James Lewis
• Smeknamn: The Black Beast
• Född: 7 februari 1985
• Nationalitet: Amerikansk
• Stad: Houston, Texas
• Längd / vikt: 191 cm / ca 118 kg
• Viktklass: Tungvikt
• Räckvidd: 201 cm
• Stil: Slagbaserad, ortodox
• Träningsklubb: Silverback Fight Club, Main Street Boxing & Muay Thai
• MMA-statistik: 29–12–0 (1 No Contest) – 24 vinster via knockout
• UFC-rekord: Flest knockouter i UFC:s historia (16 st)
• Professionell debut: 2010

Från fängelse till världens största MMA-scen

Derrick Lewis växte upp i ett fattigt område i Houston som ett av sju barn i en ensamstående familj. Under tonåren hamnade han på fel bana och dömdes till fem års fängelse för grov misshandel – ett brott han själv beskrivit som ett resultat av ilska och brist på självkontroll. Men tiden i fängelse blev en vändpunkt. Efter frigivningen började han träna boxning och senare MMA, trots knappa resurser och dåliga förutsättningar.

Det tog inte lång tid innan han utmärkte sig med sin fysiska styrka och förmåga att avsluta matcher. Efter bara några år som proffs skrev han kontrakt med UFC och debuterade i organisationen 2014 med en knockoutvinst.

Några av karriärens största ögonblick

Derrick Lewis är inte en fighter som vinner via domslut. När han vinner, gör han det med eftertryck. Här är några av hans mest minnesvärda segrar:

• Alexander Volkov: Låg under i tre ronder, men knockade Volkov med bara elva sekunder kvar – ett av de mest dramatiska avsluten i tungviktsdivisionens historia
• Curtis Blaydes: En perfekt tajmad uppercut satte punkt för matchen i andra ronden
• Travis Browne och Marcin Tybura: Två matcher där Lewis visade sin förmåga att komma tillbaka från underläge
• Francis Ngannou: En taktisk seger i en match där båda var återhållsamma, men där Lewis visade kyla och disciplin

En chans på titeln – och vägen tillbaka

2018 fick han chansen att slåss om UFC:s tungviktsbälte mot dåvarande mästaren Daniel Cormier. Matchen slutade med förlust via submission, men det faktum att han tog sig dit var ett bevis på hans utveckling som fighter. Därefter följde en blandad period med både segrar och förluster, men Lewis har alltid varit ett hot för vem som helst i divisionen.

En unik stil som bryter mot det förväntade

Derrick Lewis är inte en tekniskt finslipad fighter. Han är inte snabbast, inte mest vältränad – men han har en styrka som få andra i MMA-världen kan mäta sig med. Hans sätt att slåss är inte det man normalt lär ut i träningslokaler, men det fungerar.

Hans strategi bygger på tålamod, kraft och timing:

• Han sparar energi genom att hålla låg aktivitet
• Han väntar in motståndarens misstag
• Han avslutar matchen med ett enda slag

Här är samtliga av hans avslut i UFC:

Det räcker ofta med en enda träff för att avgöra. Just den egenskapen – att alltid vara ett hot oavsett hur matchen sett ut – gör honom livsfarlig i varje sekund.

En publikfavorit med både skämt och allvar

Derrick Lewis är lika känd för sina prestationer i buren som för sina kommentarer efter matcherna. Efter vinsten mot Volkov, där han tog av sig byxorna direkt efter slutsignalen, förklarade han:

”My balls was hot.”

Det blev ett kultcitat direkt, men visar också den självdistans han har. Lewis är en fighter som bjuder på sig själv, men han har också ett stort hjärta. Under orkanen Harvey hjälpte han till att rädda nödställda i Houston med sin pickup, något han gjorde helt frivilligt och utan att söka uppmärksamhet.

Återkomsten 2025 – knockout på 35 sekunder

I juli 2025 gjorde Lewis comeback i huvudmatchen på UFC Nashville. Där ställdes han mot Tallison Teixeira – en ung, hungrig utmanare med allt att vinna. Men Lewis behövde bara 35 sekunder för att sätta punkt för matchen. En perfekt träff och en brutal avslutning visade att han fortfarande är ett namn att räkna med.

Efter matchen hintade han om att han är redo för fler toppmatcher och vill tillbaka i titelracet. Med rätt motståndare kan han mycket väl vara där inom kort.

Möjliga framtida motståndare

Efter den snabba vinsten är Lewis tillbaka i rampljuset. Här är några namn han kan ställas mot framöver:

• Tom Aspinall – mästaren i tungvikt just nu
• Jailton Almeida – en grappler som skulle testa Lewis på marken
• Tai Tuivasa – en publikvänlig returmatch mellan två strikers
• Sergei Pavlovich – en slugger i toppform, matchen vore en kraftmätning

Instagram-klipp och bannlysta konton

Derrick Lewis är inte bara en underhållare i buren – hans Instagramkonto har också blivit en källa till daglig komedi för fansen. Han är känd för att lägga upp klipp där han driver med olika situationer, ofta med texter som “He’s OK” eller “Watch till the end” över videor på människor som gör bort sig, halkar eller råkar illa ut – alltid med en humoristisk twist.

Många av hans inlägg har blivit virala och delats långt utanför MMA-världen. Men hans inlägg har också orsakat problem. Lewis har fått sitt Instagramkonto nedstängt flera gånger, något han själv skämtat om. Han har sagt att det beror på att folk ständigt rapporterar hans inlägg, trots att han bara försöker få folk att skratta.

Trots bannlysningarna återkommer han gång på gång med nya konton, nya klipp och samma unika humor som gjort honom till en av UFC:s mest omtyckta personligheter utanför buren.

Bakom knockouterna – familjelivet med frun April och barnen

Utanför buren lever Derrick Lewis ett mer tillbakadraget liv tillsammans med sin fru April Lewis och deras tre barn. Paret gifte sig 2017 efter att ha varit tillsammans i många år, och Derrick har flera gånger betonat hur viktig hans familj är för hans stabilitet och fokus som fighter.

Han har sagt att April varit hans största stöd genom både motgångar och framgångar, särskilt under tiden han försökte bygga upp sin karriär efter fängelsetiden. Trots sin tuffa image i oktagonen visar Lewis ofta en mjukare sida när han talar om sin fru och sina barn. I flera intervjuer har han berättat att det är för deras skull han kämpar – och att det är hemma han verkligen kan koppla av.

Lewis håller familjelivet relativt privat, men han har ibland nämnt hur vardagen ser ut: mycket tid hemma i Houston, hämtning från skolan, och att försöka vara en “vanlig pappa” när han inte tränar eller tävlar. Den goda familjeanknytningen verkar ha gett honom en tydlig balans mellan liv och karriär – och kanske också förklarar hans förmåga att alltid resa sig, oavsett vad han går igenom i buren.

En legend som fortsätter leverera

Derrick Lewis är inte som andra fighters. Han är oförutsägbar, rolig, rak och framför allt: livsfarlig. Trots sin ålder har han visat att han fortfarande hör hemma i toppen. Med fler knockouter än någon annan i UFC:s historia är han redan en legend – men han är inte färdig. Han jagar fortfarande bältet, och så länge han har kraften kvar i sina nävar, finns det ingen som kan känna sig helt trygg mot honom.